bakom drivande svarta moln och +21 på uteplatsen nyss. Den speciella doften av petunior. Hög luftfuktighet. Stillhet. Inga mygg. Inte ens dom där som brukar köra några extra varv i rondellen i närheten var ute. Augustikväll som bäst.

Förut i kväll hade bilrutan blivit lite blöt under mässan och en kort skur kom det på vägen hem. Natten lär betyda kommande åskväder. Men för mig var det en njutning att kunna sitta ute nyss, tshirt och ett par jeans jag inte haft på ett par somrar. Korta stunder av tacksamhet över det som är, här och nu. Innan det blir annorlunda.

Friden är aldrig förblivande, den är en glipa i tiden väv, dyker upp oväntat. Det gäller att vara beredd. For better and worse. Och tidigare i kväll mötte jag som hastigast någon som plötsligt slungade mig tillbaka i tiden. London. Maken och jag en tidig söndagsmorgon, på väg genom en ganska tyst stad. Så länge sen. Ett helt liv sedan, eller nästan ett helt liv.