tisdag, 31 juli, 2012


ser jag utanför mitt fönster nu. Dom började förstås att lysa ännu klarare när jag tagit bilden, men lite får ni väl anstränga er.

Och ja, det är utsikten från mitt fönster vid datorn.

Annars tycker jag allt att det kunde sluta regna alla dessa skurar. Det åskade också i förmiddags och i går blev det något trassel med tv:n och vi kanalsökte febrilt utan resultat, maken och jag, men det var ett mycket större fel förmodligen beroende på åskan i går. Och den tunga luften gör det lite tungt i huvudet också. Men jag ska snart sätta grahamslimpor i ugnen och cookiesarna blev klara förut. Någon tyckte att det bakas (för?) ofta här, men delvis beror det på vanans makt. Nästan alltid har jag bakat matbröd, antagligen skulle limporna räcka runt ekvatorn eller så sammanlagt. Jag tycker helt enkelt att det blir godare – och billigare – så. Och Yngste blir inte kvar här så länge, så lite extra cookiesar kan jag väl röra ihop då.

Jag kan inte riktigt förstå hur det kan vara augusti i morgon.

med att på i ett litet samhälle, tänkte jag i morse vid åtta, när jag cyklade förbi kondiset och köpte en nybakad längd att ha till fika sen. Att det ordnar sig, även om jag inte längre har frysen fylld av egenproducerade ätbara saker.

Och sen greps jag lite av hysteri och tömde soporna och kompostpåsen och tidningarna (äldsta från 9 juni, en rejäl hög som vanligt), för vem vet – kommer folk och fikar kanske dom tittar på kompostpåsen också. Nej, knappast. Jag kan inse det. Liksom jag egentligen kan fatta att vet man exakt hur långt det är till oss, och exakt vad man kan vänta sig här, så åker man hit för att man vill, för att vi är vänner, för att det är en glädje att ses.
Och när jag kommer vacklande gången fram med mina sopor blir jag anropad av en bekymrad ung man, som undrar  ‘do I do something wrong with the key?’, – han kom inte in i sin nya lägenhet där han stod med väskor och bagage. Men jag lyckades inte heller, men han fick tag på ett proffs senare.

Och just nu surrar mikron i evighetsprojektet värma-en-fryst-bit-lasagne. Snart är det lunch och jag behöver bara skiva tomat och hälla upp lite sallad. Och sen ta en överbliven bit av längden från fikat. Och sen somna i soffan.