– bjuder jag på, för en gångs skull.
Lilla stugan, den som fanns från början, här med nästan färdig ny takpapp. Svärsönerna pysslar på och min äldste var inte klädd för att ägna sig åt tjära, men nån skulle ju hålla stegen också, och yngste står beredd på ställningen. Samarbete.
Och hela tiden var vackraste hunden beredd om någon skulle behöva ett ingripande. Tyst och fin låg han där, men när dom kom hem var han alldeles mentalt slut av alla intryck. Raringen.
Och yngste kusinerna roade sig. Det är hon med partydressen som sitter i kärran. Diskreta bilder av familjeliv.
Tigerliljan's Weblog 
juli 30, 2012 at 2:04 e m
Tackar för bilderna.
Härligt när man kan hjälpas åt & vackra hunden är just det. Emil är mer söt. 😉 Men att vara slut efter en sån dag känner jag igen. Vår resa hem efter en viss dag gjorde ett väldigt lugnt baksäte…. 😉
juli 30, 2012 at 7:47 e m
Det är mycket att ta in för dom…
juli 30, 2012 at 2:12 e m
Tack – tycker om att se bilder från ditt liv. ❤
juli 30, 2012 at 7:48 e m
Rara!
juli 30, 2012 at 4:35 e m
Jag tänker på sammanhållning, gemenskap och trevlig samvaro när jag ser på bilderna och så känner jag en viss saknad för egen del för det jag saknar när jag ser sådana här vackra bilder och läser din föregående text.
juli 30, 2012 at 7:49 e m
Det var verkligen en fin dag. Och jag kan bara hoppas att mina barn kan ha och behålla värme sinsemellan. Det är så sällan vi träffas alla.
juli 30, 2012 at 7:06 e m
Tack! Underbara, diskreta glimtar, mycket vackra ❤ Rikedom att ha familjen samlad så. Kram
juli 30, 2012 at 7:51 e m
När alla unga män tittade bort tänkte jag – men nu! 🙂
juli 31, 2012 at 10:28 f m
De har ett bestyr med att vakta allt som ska vaktas. Igår var det en kundvagn här på gångvägen som nån ”gangster”kört sönder. Då såg jag verkligen rottisen i min rottis. På helspänn, beredd att försvara oss tills han insåg att det var ett dött ting bara och inget att göra nåt åt.
juli 31, 2012 at 1:05 e m
Så är det ju – och håret som reser sig efter ryggraden…och inte skulle man vilja bli överfallen på riktigt av en av dessa annars så vänliga jättar?!
augusti 1, 2012 at 7:54 f m
Inte skulle man det. Kanske är det just det där vänliga i kombination med vaksamheten och kraftfullheten som är så extra. Jag vet bara att jag aldrig tycks så mycket om en hund som denna.
augusti 1, 2012 at 10:18 f m
Träffade under veckan jag var borta en annan kvinna som också älskar rottweiler. Jag hade inte vetat att hon hade en, men jag blev inte förvånad.
augusti 1, 2012 at 10:46 f m
Jag är som sagt helt kär. Många hundar har jag haft, jag har älskat dem alla men den här är nåt extra. Jag måste ganska ofta säga åt mig på skarpen att han är en hund och inte ett extra ludet barn på fyra ben.
augusti 1, 2012 at 11:31 f m
Det är förmodligen ömsesidigt 🙂