har lite otur med en sak. Familjen hon gift in sig i har nästan alla födelsedag samma vecka. Svärfadern, svärmodern, en kusin till hennes barn, hennes egen äldsta, ett av mina andra barnbarn och så båda mina svärsöner. Och så Äldsta sist, på onsdag i år. Och när det är dags för hennes tårta vill alla bara spy. Min döde älskade pappa skulle f ö fyllt på måndag.

Och jag tänkte att det är väl läge att ge henne en av min mammas ringar, inget märkvärdigt med den alls, en liten caméring, som mamma alltid bar. Och Äldsta var ett mycket älskat barnbarn. Jag tog fram det krämfärgade smyckesskrinet i skinn, som jag fick av den avhållna svägerskan en gång, plockade fram ringen – så smala fingrar mamma hade – och letar upp en liten låda. Då lossnar camén från guldinfattningen. Helt osannolikt. Men jag tar med den och frågar Äldsta om hon vill att jag ska låta laga den, eller om hon vill fixa själv. Möjligen vill hon anpassa storleken också. Jag kan bara ha den på lillfingret och har aldrig använt den. Och det var aldrig min ring. Det var mammas. Rubinringen däremot, som en gång var mormors, den händer det att jag använder.