fredag, 27 juli, 2012


Jag tänker mig att krukan går en ny vår till mötes som champagnekylare hos ena svärsonen. Han fyller mer jämnt, så andre svärsonen (dom fyller samma dag) får bara flaskan.

Notera särskilt att jag inte ställt dom på köksbordet. Det finns dom som klagar på att jag alltid visar tulpanduken.

Och jag kan inte pruta. Maken har gått igenom basarer i Jerusalem och Konstantinopel, han har handlat i Rom och Paris och prutat överallt. Men här slog handlaren själv av en hundralapp.

– blev det. Fast jag satt ute sent med Bästa Grannen, hon håller just på att rensa inför sin kommande flytt och hade lyckats bli av med en massa grejor under dagen, så hon var nöjd. Hennes dotter säger – ‘ja, min mor hon rensar helst bort grejor innan hon köpt dom’, och det är kanske lite överdrivet, men hon är bra på att slänga.

Och den tidiga morgonen betydde att jag och svärmor kom i väg rentav lite tidigare än planerat. Hon i ljusa byxor och elegant rosaröd tröja till sitt tjocka vita vackra hår. Och hon planterade begonior på mannens och föräldrarnas grav. Sen ville hon gärna till ner till lilla stugan vid sjökanten, den som Tvåan och hennes familj numer pysslar om. Det var ju svärfars älskade paradis och svärmor vill inte vara där ensam, så jag tror knappt hon var där förra sommaren. Men jag stannade bilen och vi gick lilla stigen över åkern och genom den nedblåsta skogen och hon sträckte sig vant efter nyckeln. Dom har gjort om en del, förstås, men hon var nöjd. Och hennes diplom för handmjölkning hängde som vanligt på väggen.
På vägen därifrån stannade hon halvvägs och sa – ‘jag tänkte aldrig på att vägen var så lång’ och jag tänkte att milde tid, så många ton mat och saker hon släpat här.

Och sen åkte jag och köpte en antik blåvit Rörstrandskruka till svärsonen. Alla dessa saker.