söndag, 8 juli, 2012


att jag skulle somna efter lunchen. Fast jag kunde ha gissat det, det går bra att tänka på att laga mat, men sen när jag står där med kniven i högsta hugg och hackar och skär, så är det nästan övermäktigt, känslan att bara en liten bit till är nästan omöjlig. Men jag biter ihop, det är klart. Vi äter lunch varenda dag. Men soffan efter kaffet – sen gick det inte längre, jag vaknade tio i fyra igen. Maken ska ha medicin då och jag vacklade upp och åt bara i förbifarten tre kex.

Sen tog jag mig samman och åkte den korta cykelturen till maxi för att köpa jordgubbar, en underbar tur genom lilla sömniga staden, nästan ingen människa inom synhåll – några fikade på torget – alldeles lagom varmt. Och det fanns hallon också, det var allt bäst att ta en liten ask av dom också.

Och vid maxi traskade en man runt och tiggde. Jag tänkte på barnen när vi var i Rom för många år sen, och det satt en ung tiggande kvinna utanför en kyrka. Hon skramlade med slantar i en tömd cocacolamugg i ena handen, med andra höll hon en fuktad tygbit och en cigarett. Ungarna tyckte att hon skulle både sluta röka och dricka cola. Och den här mannen tiggde med en ölburk i handen.

Och hemma satte jag mig på inglasade balkongen i solskenet med hallon och en fin liten bok. Nu är jag vaken igen.

att jag inte tänker på det alla år, men just nu minns jag så starkt. Det är Yngstes dopdag i dag. Den avhållne dopprästen och jag satt i mars i telefon och kom överens om dopdag. Han skulle kunna ordna ledighet och det skulle helst vara innan vi åkte till lilla staden vid sjön för årets höjdpunkt. Så 8 juli var en bra dag. Fast sen gick jag över tiden, dag efter dag, och till slut började jag undra om jag skulle lyckas ha nåt barn till dagen.

Men dagen innan Äldsta åkte till Miami föddes han, så han var tolv dagar vid Dopet. Och Äldsta väninnan bar honom. Och vi hade stort kyrkkaffe efteråt och jag minns att jag hade hela senare graviditeten sett fram emot att kunna ha en särskild rutig sommarkjol just då. Det gick nästan inte, men det gick.