har måndagen fungerat. Vi somnade om efter första badrumsvändan och jag sov länge, väldigt länge, provocerande länge för att vara en måndag. Och nånstans över dom tjocka dimmolnen lyser solen och har just lyckats tränga igenom en liten ovan glimt. Mer!

Annars väntar jag på att Johannespassionen ska pipa till i mobilen, dvs att paketet kommit till maxi. Försenat, men det är ju trots allt ett år nästan till nästa Långfredag. Fast jag gissar att maken kommer att lyssna genast. Han vet inte om sin lycka än. Jag blir glad över att kunna ge honom någon liten överraskning. Musik är inte riktigt min grej, jag blir tankspridd av större doser. Och jag har en egenhet med musik – om någon frågar – ‘vad är det där?’ om vilken musik som helst som spelas, så blir det totalt tomt och jag kan bara stirra stelt framför mig och säga – ‘vet inte’ – lite märkligt är det. Där är vi också olika, maken och jag.