– och att hitta. Ibland. Recept, närmare bestämt. Det kommer en kär gäst i helgen. Det betyder att det ska ätas, det ska det ju jämnt, visst, men kanske inte det som alltid ramlar ner när jag tänker mat. Och jag tänkte på dom där goda små pajerna med soltorkade tomater och svarta oliver. Just så, och lite fler ingredienser också. Efter att ha letat igenom de mest avhållna kokböckerna, så hittade jag var jag skrivit upp dom. Lycka. Och dessutom hittade jag en marinad till kyckling, som jag letat länge efter. Det enda jag kom ihåg var att det ingick japansk soja, och det kommer man inte så långt med. Ett recept man kommer ihåg till hälften är ungefär lika bra som ett telefonnummer man nästan minns. Åtminstone för mig som inte lagar mat spontant.

Men nu är jag beredd. Och maken jublade bara han tänkte på pajerna. Vi hade dom som förrätt på Äldstas bröllop. Brudgummens syster som fasar för tomater, vägrar äta nånting som legat i närheten av tomater, åt dom här pajerna med god aptit.