skulle kunna fylla hyllmeter. Men häromdagen såg jag nån notis om att dom börjar få vårkänslor nu, hormonerna brusar.
Och i dag såg jag en som satt på grannhusets tak – jag har faktiskt inte lagt märke till nån på väldigt länge. Dom kanske flyttar någon annan stans när det är kallare? För i så fall skulle man ju kunna se den som ett vårtecken. Det var i o f s bara en som satt och såg spanande ut. En nackdel att vara först om nu hormonerna forsar.

Sädesärlorna dröjer en månad till, åtminstone brukade den första klocka in så där 5-7 april där vi bodde förut. Här verkar det inte som om det bor så många just på min gård. Min pappa hade halvtama, såna som han matade med smulor när han satt och fikade. En var enbent, men återkom år efter år, lite tjockare eftersom den inte hoppade lika mycket som dom andra förmodligen. Aj, där kom tanken på motion igen. Just det.