lördag, 14 januari, 2012


maken och jag tittade på Morden i Midsomer. Det finns tydligen ett fåtal invånare kvar, fast den här gången hade man t o m importerat en ballerina från Ryssland. Nå, vi – som inte vet så mycket just om det – var naturligtvis förvånade över vilka enorma passioner fågelskådare har. För det var naturligtvis alldeles sant. Men en av damerna påminde mig så enormt om en bekant till maken och mig, nån som alltid (vi har känt varann länge) har lyckats knycka på nacken och snäsa av folk på ett väldigt karaktäristiskt sätt – och då säger maken bara rakt ut – ‘men du, visst påminner hon där enormt om X?’ och jag bara stirrade, men jag hade inte sagt det – vi såg det bara båda två. Sen var vi förstås alldeles fixerade just vid det.

i år, blev det förut. Och det var varit en ljus dag. Det blev inte mycket gjort för det. Att jag lyckades vattna blommorna var en lagom uppgift och det säger en del. Jag tror fortfarande lite optimistiskt att jo men, nu ska det nog bli mycket fixat här.
Gran och julsaker i går, duscha maken i dag – och sen tog det liksom slut. Kroppen ville inte mer. Den ville bara lägga sig i soffan eller möjligen sitta vid köksbordet och läsa tidning. Så då gjorde vi det. Fast jag lyckades få till lite lunch och gick och handlade vid tre. Då är det väldigt lite folk i affären, så då behöver man inte trängas.
Och jag undrar – kommer jag nånsin mer vakna och känna mig utvilad, trygg och stark – och jag antar att svaret är nej. Snart har halva januari försvunnit någonstans. Hur det nu gick till.

– ett trivsamt gammaldags uttryck. Jag har känslig emalj och i går kom jag mig för att köpa sensodyne repair&protect, som en bestämd kvinna gör reklam för. Faktum är att efter två borst här så känns det väldigt bra. Det är en fördel att kunna behålla sina egna tänder, hoppas jag. Och makens tänder blev ju dyra förra sommaren, hoppas på bättre lycka i år.
Och tänder har en tendens att göra ont också. Fast min tandläkare är väldigt lätt på hand och vet att jag bleknar inför det mesta, bedövning, bedövning. När jag var barn var ju själva bedövningssprutan väldigt smärtsam, men nu är nålen mycket tunnare. Och det finns ju tabletter att ta sen om det fortsätter att göra ont.
Men nu ska vi inte ta ut något i förskott. Här borstas med pastan som lägger sig i varenda liten ojämnhet. För visst måste reklam visa sanningen och inget annat än sanningen?