är en total bristvara när man kommer till mattavdelningen på Ikea. Nu skulle vi ju inte köpa nånting, frånsett choklad då. Och det en underbar känsla att gå igenom köerna. Alla stackars människor som ägnade söndagsem åt att stå i kö har min varma sympati.
Å andra sidan har jag själv nu suttit en lång stund och läst resebeskrivningar i SvD samtidigt som jag ätit choklad. Väldigt mycket choklad. Just nu känns det som om jag aldrig mer vill se choklad faktiskt. Fast jag tror inte riktigt att det håller längre än till i morgon. Men jag ska försöka hålla kvar känslan, eller kanske inte känslan, för den ligger klart åt illamåendehållet, men minnet av känslan.
Det blir en alldeles slät kopp té senare.
Och i morgon börjar en alldeles vanlig vecka. Jag vill inte riktigt tänka på det – det är bra med vanliga dagar, det är det, men jag har inte mycket att se fram emot. Jag har helt enkelt inte tillräckligt mycket energi för att kunna tänka ut något roligt. Katastrofer går hur lätt som helst.