vaknade jag av att maken förhoppningsfullt sa – ‘du är vaken va?’ och det var väl inte så mycket med det. Men han var vaken, stackarn, mat så pass sent och alla människor på det. Nå, sen somnade han nog och sov till nio, och jag tassade försiktigt runt så han inte skulle vakna för tidigt. Nu är vi beredda på en ny dag.
Och i går när vi skulle gå hem, kom en av damerna fram till mig och sa – ‘dom där böckerna…’. Ja, hon sa i april så där att hon hade ju böcker hon lånat av mig och jag svarade den gången att det var väl bara hon svängde förbi med dom, vi är nästan alltid hemma, men det har inte blivit så. Det är ju väldigt komplicerat att ringa det nummer hon kan sen många år och trampa 500 m extra på cykeln. Jag hade tom kunnat gå ut, så hade hon kunnat prata ensam med maken. Men nu hade hon tagit med dom i går kväll iaf, och mumlade dessutom nåt om att dom inte varit så intressanta. Nä hä.
Men jag blev så tacksam. Det visade sig vara en triologi om den saliga Katarina av Vadstena, som jag undrat var den fanns och så var det ‘Oskuld och arsenik’ av D L Sayers! Som jag har letat. Den är nästan i lösbladssystem, visst, men jag visste att jag hade den och har varit beredd att köpa boxen med fyra böcker bara för att få den igen (jag har dom andra tre, så 500 spänn kändes lite surt) och nu har jag då sparat 500. Bra!