blev det förstås när det skulle bli sängdags. Rutinerna, som jag ser som rutiner, är ju inte precis huggna i sten för maken. Han gick uppför trappan, lättad över att det äntligen var dags att sova, och sa – ‘och nu kan jag gå direkt in till sängen?’.
Nej, knappast, det ska gås ut i det här badrummet, alla kläderna ska tas av, tänderna ska rensas och borstas och nattskjortan ska på. Sen är det dags för sängen. Och så blev det.
Och när jag kom ner på undervåningen för att hämta min bönbok så stod glaset pro viva bredvid de fyra kvällstabletterna kvar precis där jag ställt dom, bredvid makens stol, när jag sa – ‘och här är din medicin, som vanligt’. Men det hörde han inte då, han var förmodligen sysselsatt med att gå igenom kvällen. Så nu blev det pro viva efter tandborstningen.
Livin’ on the edge hos oss.