Årets enda med alla traditionella ingredienser är nu avätet. Och vi är ganska slut, både maken och jag, men roligt var det.
Det är väldigt konstigt att sitta i en välkänd miljö, så många gånger vi suttit där. Och den här gången var det inte mina tre barn som sprang runt, inte jag som inte fick äta i lugn och ro. Så fort det gått.
Mannen mitt emot fick plötsligt larm, räddningstjänsten, och kastade sig iväg omedelbart innan vi andra angrep prinskorven. Till osten var han tillbaka, brand i en dimmer som gått in i väggen i en villa, men allt hade gått bra.
Och vi åkte hem i mörker och lätt regn. Någon lämnade tillbaka böcker som jag lånat ut för länge sen. Jag hade saknat dom och hade inte en susning om att just hon lånat dom och jag hade lovat någon annan att få låna dom, så det är väl ingen idé att jag ställer in dom i hyllan ens.