i rätt ögonblick så slipper man se det obekväma, det som inte stämmer med ens bild av hur det borde vara. Sen kan man ju säga – ‘nej då, det måste vara fel det du såg, jag såg ingenting. Ingenting alls’. Nä, och det berodde på att du valde att titta bort. Så det kan slumpa sig. Maken behöver inte titta bort, han ser bara hälften ändå, även om han ibland är skrämmande klarsynt.
Men jag ser mer än jag ville. I dag satt jag på uteplatsen och tittade som vanligt på gården med fruktträd och rönnbär utanför. Och taken, de välkända taken. Och där, taket mitt emot, nästan uppe vid nocken – en tegelpanna hade lyfts i stormen i går en glidit ner en dm eller så. Jag gissar att det räcker för att ge vattenskador på sikt. Vem ser det om inte jag ser? Så jag ringde fastighetsägaren och berättade. Någon som blev tacksam. Så nu får vi se när det dyker upp nån liten man (jo jag gissar det trots allt) och lägger den rätt. Skademinimering.