– eller Dragos då – går på gatorna som en vanlig man. Det händer att maken, gode, vänlige, omtänksamme maken, säger enormt taskiga saker. Inte ofta, tack och lov, men det händer. Det hände i morse vid frukosten.
Och jag kan, teoretiskt sett, ha all förståelse för det. Men det gör enormt ont, det ligger kvar länge. Jag duger inte. Det är rimligt att anta att jag skulle göra totalt fel, ungefär så, och det i en situation som jag inte uppfattade som besvärlig alls. Jag trodde mig om att kunna klara saken det gällde, men maken trodde inte det. Och det behövde han tala om för mig. Han tyckte det var omtänksamt, jag var av rakt motsatt uppfattning. Sånt var svårt nog när han var frisk, och det är inte lättare nu.
Jag läser ord om det som inte har med skuld att göra, för mig, men som ändå ska bäras. En del av mitt liv, som kommer att vara det. Det får vila en stund och jag får andas, långsamt, vidare.
oktober 31, 2011
Det händer att Fantomen
Posted by tigerliljan under Ur ett trött huvud | Etiketter: inte lätt att bäras |[4] Comments
oktober 31, 2011 at 12:46 e m
egentligen skulle man skriva något om okänsliga karlar, men det är ju inte han i det stora hela (bara ibland).
Jag var gift med en som ständigt påpekade mina brister, men glömde det som var bra. Stackars nästa, Han, han får dra ett tungt lass ibland. Minsta suck kan i fel lägen få mig att börja gråta och tro att Han menar samma sak….
Fast Han är tvärtom.
Du är bra Lilja, du är bra.
Ska jag skicka ner några bra öronpluggar? 😉
Kram
oktober 31, 2011 at 12:52 e m
Jag vet att det bara blir så här ibland. Jag vet. Men det gör så ont ändå.
Kram
oktober 31, 2011 at 8:01 e m
Klart det gör ont.
Ingen av oss är mer än människa och det är inte lätt att inte reagera på något elakt eller mindre snällt oavsett vem det kommer från.
oktober 31, 2011 at 9:24 e m
Och sen blir jag så trött. Så förtvivlat trött.