För den här gången. Och solen skiner, blekblå himmel, inget spår av morgonens täta dimma.
Ganska snart ska jag ta en promenad, rentav när jag går från datorn. Och när jag kommer tillbaka ska jag ge maken hans eftermiddagsmedicin. I går blev det lite kaotiskt här med en halvtimmes strömavbrott, så på kvällen såg jag att jag helt glömt makens medicin vid halv fyra. Sånt ger lite ångest, faktiskt. Och jag började fundera på hur det väldigt fiberrika brödet egentligen påverkat hans mage och om det skulle bli kaos och om, om , om. Det är en lättnad att vakna till en vanlig morgon då.
Sen läste jag tidning. Levnadsbeskrivningar inför folks födelsedagar. Först en ordinär 90-åring. Händig och trevlig, barn och barnbarn och allt. Sen en dam, som haft 54 anställningar, bl a på Arbetsförmedlingen (och där borde hon ju varit som fisken i vattnet, vem kan ha haft mer erfarenhet liksom), skaffat sig 70 högskolepoäng, bott tre år i Egypten, varit sjuk ‘många’ år – och hon fyllde inte 175 utan bara 50. Hur är det möjligt? Vad har jag gjort med mitt slappa liv?

 

Annonser