som skramlar runt i huvudet, som inte riktigt vill lägga sig till rätta. Det händer att det är mer ordning, men sen händer det också att det plötsligt inte är någon ordning alls. Livet flyter svindlande snabbt i väg. Svärmor hade med sig ett av alla sina album häromdan. Just det här hade Äldstas namn på utsidan, många bilder från den första när hon var sjutton dagar och framåt. Och jag ser maken och mig, hjärtskärande unga, maken i grå kostym med vinröd rand och ljusblå skjorta. Lägenheten vi bodde i med Äldsta, hon sitter på golvet och tuggar på sladden till frysboxen och skrattar tandlöst. Hennes ettårsdag. Så mycket ömhet och kärlek.
Och kärleken finns här fortfarande, trots våra nötta kroppar och trötta ansikten. Och allt som blev så annorlunda. Jag läser om vänner och bekanta som åker hit och dit, som gör saker, uträttar både det ena och det andra. Och jag känner mig alldeles onyttig, ingenting får jag ur händerna. I morgon är det lördag igen. Oktober.
Lär oss rätt att vandra Stödjande varandra Att vi frid må finna Livets krona vinna
Stödjande varandra. På det sätt vi förmår.