Han ska få smaka på den. Sen. Och jag har inte ätit av den än heller. Och vi fick blommor och äpplen och en fantastisk limpa som ene gästen, en händig man, bakat.
Det blev en trevlig lunch m a o. Många minnen och mycket prat och skratt. Maken var väldigt upplivad. Men det är konstigt att också väldigt positiva saker gör att jag blir alldeles utslagen, en timmes sömn i soffan efteråt. Och det är lång startsträcka när jag vaknar sen. Jag vet faktiskt inte varför jag är så trött. Och så tänker jag på Äldsta väninnan som undrade om jag inte ännu hittat nåt jobb utanför hemmet. Att nån undrar borde ju betyda att jag skulle försöka, liksom. Jag vill ju att folk ska vara nöjda med mig. Helst.