Den lilla fina sov på vår soffa. Länge. Och så fick hon mat. Och sen fick jag hålla. Den mjuka kinden mot min hals, andningen.
Så underbart. Och nu sitter jag alldeles tårögd. Maken höll också med sin friska arm, mycket lycklig var han.
Hon har fått namn efter hans mycket älskade mormor. Fats jag kallar henne Hulda här, för enkelhets skull.

Hon är betagande lik Tvåan i samma ålder.