lördag, 24 september, 2011


På det stora hela. Väldigt mycket som skulle ordnas från det att jag klev ur duschen. Morgonbönen, lovsång och tack, böner för alla som jag bär i hjärtat, gröten, maken som skulle duschas, kladdkakan som skulle bakas, lasagnen, all disk som plötsligt svämmade över, skura av badrummen lite raskt, limporna, duka, plötsligt upptäcka att glas behöver diskas, svärmor ringer på dörren, maken behöver hjälp nedför trappan. Och när jag borstar tänderna, äntligen, så kommer den lilla familjen. När jag kommer nedför trappan själv så står vackra svärdottern med lilla Hulda i famnen, och hon ser ut alldeles som Tvåan gjorde, jag blir alldeles tagen. Och sen äter vi, beundrar lilla minsta. Och när vi är ensamma igen upptäcker jag att en av makens älskade böcker har kommit till maxi. Pumpa cykeln, trampa i väg, handla mjölk, kyckling och toapapper på vägen hem. Bädda sängen med rena lakan, dammsuga, maken vilar igen – och jag känner att dagen varit ganska fylld.
Och i morgon behöver jag inte göra lunch. Gott så.

Den lilla fina sov på vår soffa. Länge. Och så fick hon mat. Och sen fick jag hålla. Den mjuka kinden mot min hals, andningen.
Så underbart. Och nu sitter jag alldeles tårögd. Maken höll också med sin friska arm, mycket lycklig var han.
Hon har fått namn efter hans mycket älskade mormor. Fats jag kallar henne Hulda här, för enkelhets skull.

Hon är betagande lik Tvåan i samma ålder.

är snart lagom kladdig. Maken är alldeles ren och väldoftande, jag också. Man vill väl göra ett gott intryck på sondottern vid första mötet. Och ganska snart ska jag göra lasagnen. Byta lakan gör jag inte förrän i kväll.
Det var sol nyss, jag kunde fortfarande sitta ute i t-shirt och titta på fuchsian, som nu har bestämt sig för att börja blomma. Min teori är att solen nu står lite lägre och kommer åt den bättre, men vad vet jag. Gröna fingrar är inte vad jag har mest. Fast jag har nog ingen särskild begåvning alls. En del människor har ju nånting dom är så där extremt bra på, och många har nånting åtminstone som dom gör väldigt bra. När folk frågar om jag har nån hobby, nåt jag är särskilt intresserad av, så gapar jag som en medelmåttigt begåvad guldfisk. Nä. Inget särskilt. Livet porlar på och jag hänger med.