Att jag har sovit som klubbad en timme framför tv:n på em. Maken behövde till badrummet kl 6 i morse och jag kunde inte somna om. Han somnade snabbt, tack och lov, och jag låg och lyssnade på hans andetag en stund, men sen var det lika bra att gå upp. Och den milda grå morgonen med tidningen en stund är inte illa alls. Men fem timmars sömn är för lite för mig.
Och när jag sovit utslagen på soffan så tar det en stund innan jag är helt vaken igen.
Och jag funderar på vad en vän är. För mig är en vän någon som tycker om mig, någon som talar sanning, någon som inte alltid tycker lika som jag men som kan leva med det, någon som litar på mig. Någon som finns där. Vänskap är ingen likgiltig relation, en vän tittar inte förbi mig, en vän ser mig i ögonen, ser mig. Så tänker jag. Och då får jag lite ont i huvudet igen och undrar om det inte vore bäst att somna om.