fredag, 16 september, 2011


kan också betyda mycket. Mitt i det stora miraklet att ha fått lyssna på en nästan ny liten människa, så finns det annat som också kan ge en nästan lyckokänsla. Maskinen, symaskinen som i går vägrade samarbeta på det mest tjuriga vis, var i dag som förvandlad, och spottade ur sig helt perfekta sömmar.
Så nu har avhållne maken helt plötsligt två nya nattskjortor, en kan tvättas och torkas i lugn och ro, jag behöver inte stå bredvid och känna att kanske skulle jag hämta hårtorken när kvällen kommer. Båda är försedda med vida ärmhål så att han snabbt kan trä i högerarmen utan att på minsta sätt tappa balansen. Båda är långa och lagom vida. Båda har lagom långa slitsar i sidorna så att dom inte går sönder när han rör sig i sömnen. Och jag är äntligen färdig med detta projekt som mentalt legat över mig mycket länge. Ända sen förra nattskjortan började se medfaren ut, den som till slut var alldeles utnött och riskerade att spricka både här och där. Lättnad att någonting fungerar.

– jag kommer alldeles snart att gå ut på uteplatsen med en alldeles extra cigarill. Och tänka på hur tacksam jag är för mina barn och barnbarn. Den allra minsta, som ju inte är så helt liten, som jag nyss hörde gråta i telefonen en  bit bort. Kommer vi att lära känna varandra? Och jag tänker på min farmor, som betytt så mycket i mitt liv.
Och jag tänker på det ansvar vi har inför varandra, släkt eller inte. Dom vi älskar och dom vi inte förmår älska, dom vi älskar för mycket. Kan man någonsin älska för mycket? Möjligen inte, säkert inte, men ens kärlek kan vara oönskad. Det kan den. Till och med om någon säger – ‘och jag älskar dig också’. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt? Vare sig om man är alldeles ny eller har varit med förfärligt länge. Men har man varit med tillräckligt länge lär man sig kanske att en del saker ska man strunta i. Mycket kärlek önskar jag min sondotter. Mycket styrka också i denna hårda värld.
Låt dig ej förhärdas…

höra av mig till Äldste för fler detaljer. Vi är verkligen så tacksamma. Och jo, jag vet att världen är överbefolkad och att det föds barn hela tiden. Men för mig är denna flicka ett mirakel, alla barn är det, oavsett. Och självklart minns jag knivskarpt mina egna barns födslar. Därtill kommer den känsla av bräcklighet som inte precis lättar med åren. Alla svårigheter som finns. Men också all glädje och tacksamhet. All kärlek.
Och Äldsta skickade med en babybjörnsele och ett litet elegant fleecefodral, så om tre veckor kan lilla flickan vara med om sin första älgjakt, antar jag. Det finns många milstolpar i livet. Jag är ju själv född långt före babybjörn, så det finns en underbar bild nånstans där jag antar att jag är ett halvår och sitter nedpackad i min pappas ryggsäck med bara lilla huvudet som sticker upp.

En sondotter född! I går vid 23.55 – 4,6 kg. Äldste ringde vid nio i morse och var trött och mycket lycklig. Allt hade gått bra.