Den yttre den här gången. Jag tycker Sus är en himla klok person och delar helt hennes upprördhet över kroppsfixering. Fast jag har alltid sett mig som överviktig, utom mellan 2002 och 2006 så där. Fyra år då jag hade ett synnerligen avslappnat förhållande till min vikt – jag hade gått ner knappt femton kilo och var nöjd. Sen gick jag upp ca 5-6 av dom igen, av lite olika orsaker och nu har jag sen nyår gått ner knappt fem av dom igen. Allt borde vara frid och fröjd igen då. Men huvudet hänger inte med. Jag följde länken hos Sus och den var bra, kroppar i olika storlekar och former, precis som i badhuset. Vi duger. Och jag menar det. Men så är det min egen kropp då. Jag har inte lagt upp den på sidan, men när jag tittade runt lite så fanns det flera där jag tänkte – ‘okej, hon ser ut ungefär som jag’ och när jag tittade under så vägde dom tjugo kilo mer än jag och jag tyckte alltså att det var ganska vackert och kvinnligt, så inga problem med bilden. Men nånstans måste det vara något snett med min självbild. Helt besynnerligt.
Och jag ångrar kexchokladen jag åt i  måndags.
Men jag tjatar aldrig om celluliter.