torsdag, 15 september, 2011


Om man nu inte har något annat att fundera över. Fast det har jag, men jag väljer just nu att fundera över dagens besök på apoteket. Inga receptgrejor i dag, refill av tandtråd och så bred vit kirurgtejp. Tejpen används till att paketera makens högra stortånagel. Annars slår han sönder den och det blir så trist.
Det fanns refill på kirurgtejpen också. Men så bra. Om man nu inte ställer sig att räkna. 10 m à 24 kr. Den med ny hållare – 9,1 m à 21 kr. Hoppsan – billigare meterpris på icke-refill och så får man en ny hållare också. Och jag har tappat den gamla i golvet ett par gånger, så den är väl bättre begagnad s a s. Jag förstår inte prissättningen där.
Det irriterar mig, fast det finns det som är värre. Men jag känner liksom livet i mig, när jag kan stressa mig lite. Lagom.

För ett par veckor sen sydde jag ju äntligen en nattskjorta åt maken. Det gick så bra. Nu skulle jag ta mig samman i dag och sy nummer två. Det går inte alls. Först vägrade den att sy bakåt. Skumt. Och sen trädde jag om den väldigt många gånger, eftersom övertråden liksom hakade upp sig. Sen verkade det fungera, tills jag tittade på baksidan. Inte alls bra. Och då hade jag sytt båda sidsömmarna. Jag suckar djupt. Och jag har försökt vad jag kan. Jag fattar inte varför övertråden inte kan mata som den ska. Så i morgon får jag väl ringa till affären och fråga om det finns nåt snabbt och händigt tips.
När jag äntligen skulle fixa, så jag skulle kunna plocka bort maskinen.

Uppdatering – trädde om den en gång till och nu verkar den fungera. Hm. Får se om den samarbetar i morgon också.

Mycket lös anknytning till inlägget om självbild. Jo, jag använder smör när jag bakar. Men nu har man ju berättat i alla möjliga media att det riskerar att bli smörbrist, så det finns inget smör att uppbringa i min lilla ort. Tomt, nada. Och jag är övertygad om att detta försvunna smör inte alls är använt, jag tror att folk köpt upp det och har i kylskåpet, för säkerhets skull s a s.
Men jag hade tillräckligt hemma så att jag kunde baka bananmuffins av en banan som låg och såg ledsen ut. Men nu är den glad. Och maken och jag också, gott till kaffet.
Just nu försöker maken på telefon förklara för svärmor vad en remote är och hur den används. Lycka till. Hon har ny tv, si.

Den yttre den här gången. Jag tycker Sus är en himla klok person och delar helt hennes upprördhet över kroppsfixering. Fast jag har alltid sett mig som överviktig, utom mellan 2002 och 2006 så där. Fyra år då jag hade ett synnerligen avslappnat förhållande till min vikt – jag hade gått ner knappt femton kilo och var nöjd. Sen gick jag upp ca 5-6 av dom igen, av lite olika orsaker och nu har jag sen nyår gått ner knappt fem av dom igen. Allt borde vara frid och fröjd igen då. Men huvudet hänger inte med. Jag följde länken hos Sus och den var bra, kroppar i olika storlekar och former, precis som i badhuset. Vi duger. Och jag menar det. Men så är det min egen kropp då. Jag har inte lagt upp den på sidan, men när jag tittade runt lite så fanns det flera där jag tänkte – ‘okej, hon ser ut ungefär som jag’ och när jag tittade under så vägde dom tjugo kilo mer än jag och jag tyckte alltså att det var ganska vackert och kvinnligt, så inga problem med bilden. Men nånstans måste det vara något snett med min självbild. Helt besynnerligt.
Och jag ångrar kexchokladen jag åt i  måndags.
Men jag tjatar aldrig om celluliter.