söndag, 11 september, 2011


Tittade på den obehagliga deckaren i 1:an. Och lång var den också. Så jag tog en paus på uteplatsen. Då skrek en kvinna mycket högt – ‘jag har försökt, men femtusen ska väl räcka en vecka för en femtonåring, och ska han inte behöva lyfta ett finger då??’ – och jag såg ingen, men några sekunder senare gick en ca 15-åring raskt bort från det hållet, pratande i mobil, förstås. Men var fanns kvinnan och varför skrek hon och till vem? Det kändes som om deckaren fortsatte live med en underlig ny handling. Och femtusen för en vecka lät väldigt mycket, jag höll med om det.
Och förut i kväll pratade jag med Yngste, inga femtusen i veckan där skulle jag gissa, men han hade lyssnat på Paul Simon när han sjöng Sound of Silence på Ground Zero. Så jag lyssnade på youtube. Och blev också väldigt berörd. Och fortsatte av bara farten med Simon & Garfunkels version och Bridge over Troubled Water och Scarborough Fair. Parsley and sage, rosemary and thyme – så sorgligt och vackert.

mot himlen och evigheten är varje söndag, sa predikanten i dag. Och så är det. Ibland ett oputsat fönster visserligen tänkte jag, men möjligen beror det på att jag inte gjort min del. Att vara förvaltare av de goda gåvorna betyder inte att bara sitta och titta på vad man fått, man ska ge sitt hjärta och sitt engagemang också.
Just nu har vi CNN på, precis som för tio år sen. Jag hade handlat papper och pärmar, kommit hem och stod och tvättade händerna i badrummet när Yngste ropade från tv:n – ‘det står på en textremsa överst på skärmen att ett flygplan kraschat i en skyskrapa i New York’, så vi växlade från hans barnprogram till CNN. Precis när jag kom ut flög det andra planet in.
Vi pratade med Äldsta. Hennes man skulle ha utvecklingssamtal med sin chef halv fem, men det blev inställt, alla fick omedelbart gå hem, bort från sina skyskrapor i ett annat finansiellt centrum. Och normal flygtrafik ställdes in där, och jaktplan gick upp och började patrullera. Allt kändes ganska osäkert. Omvärlden är här och nu. Tiden och evigheten.

är inte rensad än, där äppelmoset ska få plats. Men jag gjorde en snabbgenomgång på jakt efter söndagsmiddag. Det fanns inte särskilt mycket som jag skulle kalla s-middag. Och det var väl bra, jag gillar inte odefinierade små påsar i frysen, och jag har lyckats rätt bra att hålla undan sen förra rensningen.
Jag hittade ett par bitar oxfilé, så vi svälter inte, och det står en potatisgratäng i ugnen, lagad från scratch som Äldstas amerikanska familj häpet sa om hennes potatismos. Grönsallad och ett halvt glas rödvin för mig. Jo, det är söndag i dag också.
Vägen till kyrkan var höstvacker, bara tio droppar regn. Men värmen fungerade inte i kyrkan, men vaddå det var ju nyss sommar – fast tjocka stenväggar lagrar fukt och kyla, så efter en halvtimme var jag tydligt kall om näsan. Det var värre när värmen gav upp efter Jul, men då hade jag mer kläder från början.
En lättnad att kunna stå upp med huvudet klart i dag.