Och då tänker jag mig en dag utan huvudvärk. Nån sorts söndagsmiddag lyckas jag väl krafsa fram ur frysen också. Inte för att jag kollat än, men kommer dag kommer råd. Det är alltid mörkast före gryningen.
Och oj, så många tankar det blev här på kvällen när huvudet slutade bulta. Det kanske är min uppgift att vara vuxen rentav, att inte fortsätta låta mig svepas med av andras behov av bekräftelse. I alla fall inte hela tiden, inte om det blir destruktivt för mig. Att spika fast lappen om att jag inte har ansvar för allas välbefinnande. Allt är inte mitt fel. Upprepning behövs av detta enkla mantra, lite trög är jag allt. Så viktig är jag inte.