Också. När Tvåan skulle hämta Vinterbarnet, älskade äldsta barnbarnet, han som föddes när jag hörde koltrasten sjunga utanför fönstret, låg det ett kuvert på hans bänk med Tvåans och svärsonens namn på. Hon tog det med en suck och tänkte – ‘vad är det nu då’ med lite sammanbiten min. Ett brev från hans musiklärare, som berömde honom så – han sjunger bra, han är koncentrerad, han ser ut att tycka det är roligt, han är en fantastisk elev att möta, kanske borde han uppmuntras att spela instrument eller gå med i teatergrupp eller något. Och Tvåan sa – ‘jag bara gapade och tänkte, men det stod ju våra namn på kuvertet, och sen ringde jag henne och tackade’. Hon har inte fått nåt napp än, kulturskolan ska man anmält sig till i maj (hoppla) men vi får väl se. Och att få sån positiv feedback betydde väldigt mycket. Allt fungerar inte som tåget för honom, av flera olika skäl, så det här var guld värt.
september 8, 2011
Det finns fantastiska lärare
Posted by tigerliljan under Glädje | Etiketter: jättefint |[6] Comments
september 8, 2011 at 3:53 e m
Så jättejättekul! GRATTIS!!!
september 8, 2011 at 5:00 e m
Det var så befriande – positivt och snällt. Och alldeles sant dessutom.
september 8, 2011 at 6:23 e m
Underbart! Mer sånt vill vi ha av lärare. Och vad skönt för att få känna sig riktigt duktig på något när annat kan vara svårt.
Simons lärare berömmer honom ofta. Det är så värdefullt och viktigt!
september 8, 2011 at 7:48 e m
Och man blir så tacksam som förälder. Äldste var rätt duktig på det mesta, men våran farmor träffade på en fest på en m-stadievik han hade, och hon sa surt ‘ja, han ritar ju inget vidare’. Kärring.
september 8, 2011 at 8:04 e m
men så glad jag blir. Det är så lärare ska vara. Eller så man vet att rätt människa är på rätt plats. Lovely!
september 8, 2011 at 10:23 e m
Vi nästan grät allihop. Och nog är det konstigt att man ska bli så himla tacksam…