Också. När Tvåan skulle hämta Vinterbarnet, älskade äldsta barnbarnet, han som föddes när jag hörde koltrasten sjunga utanför fönstret, låg det ett kuvert på hans bänk med Tvåans och svärsonens namn på. Hon tog det med en suck och tänkte – ‘vad är det nu då’ med lite sammanbiten min. Ett brev från hans musiklärare, som berömde honom så – han sjunger bra, han är koncentrerad, han ser ut att tycka det är roligt, han är en fantastisk elev att möta, kanske borde han uppmuntras att spela instrument eller gå med i teatergrupp eller något. Och Tvåan sa – ‘jag bara gapade och tänkte, men det stod ju våra namn på kuvertet, och sen ringde jag henne och tackade’. Hon har inte fått nåt napp än, kulturskolan ska man anmält sig till i maj (hoppla) men vi får väl se. Och att få sån positiv feedback betydde väldigt mycket. Allt fungerar inte som tåget för honom, av flera olika skäl, så det här var guld värt.