som skållade råttor ungefär. Varför det är så stor skillnad på vad som sägs och vad som görs t ex. Det är lätt att bli tankfull då. Och det händer att man plötsligt får nån sorts insikt, som borde kommit tidigare. För min del ungefär som så – varför har jag låtit mig dras in i en karusell där jag har låtit mig förminskas, varför har jag inte stigit av helt enkelt. Jo, jag har sagt ifrån, men det räcker inte alltid. Karusellen har fortsatt snurra. Och den fasta marken har inte varit så fast som jag har trott.
Min trötthet har nog varit större än jag velat se, och det är frestande att tro att just jag kan rädda världen, eller den lilla del som ligger närmast till. Men å andra sidan, den som inte försöker behöver heller aldrig misslyckas.
Jag har försökt. Jag misslyckades svårt. Men jag lever. Var dag får ha nog av sin egen plåga.