ingick inte, konstigt nog, när jag tog körkort, så det tog många år innan jag vågade testa. Jag gjorde som det stod i boken, och det fungerade klockrent och jag kände en enorm triumf. Fast den kvinna med kommunbil jag såg nyss kände nog inte på samma sätt. Jag stod inte och glodde och fnissade, jag satt mycket diskret.
Och det finns annat jag är mycket sämre på. Men i dag har jag ringt en del telefonsamtal och klarat upp en del praktiska saker, sånt som jag så lätt skjuter upp till den där andra dagen, som har så svårt att visa sig över horisonten.
Jag insåg i morse att jag inte skulle somna om, så det var bara att kliva upp i dimman. En mycket lång och tyst morgon kan ha sina förtjänster.
Men jag duckar lite, har samlat ihop förra månadens kvitton på bordet – en förfärande hög, kanske inte så konstigt att det ekar lite på kontot.