– ett halvt glas vin, ett halvt liv, en hel promenad. Ungefär så. Livet som inte riktigt vill. Dvs ibland blir det inte som man önskar riktigt. Jag vaknade tjugo i sex i kväll, efter en stunds mycket tung sömn, jag uppfattar mattan framför soffan som snarast är lejongul, som lysande neongrön, och tankarna snurrar ordentligt. Och jag tänker just nu att mina ord är mina, jag har rätt och möjlighet att skriva precis som det är, även om det just nu inte är det mest positiva som man kan tänka sig.
Det är nästan omöjligt att tänka något annat än att allt jag rör vid blir aska. Jag borde gjort mer, alltid, överallt. Varför kan inte jag? Varför orkar jag inte mer? Varför gör det så ont? Det är vad jag tänker. Rakt av.
augusti 31, 2011
Tigerliljan's Weblog 
augusti 31, 2011 at 8:33 e m
Min Faster säger att hon kom till jorden för att tjäna andra. Inte som slav, utan genom att vara till för andra. (hon är gammal nattsyrra) Då trillade polletten ner hos mig, och jag kände att det var rätt för mig också. Så jag tänker att det blir min tur i ett annat liv (fast det tror jag egentligen inte på).
augusti 31, 2011 at 8:45 e m
Det låter som att du har en klok faster (och nåt annat hade inte varit möjligt förstås). Och det enda andra liv jag räknar med – där tror jag att jag slipper fundera så mycket.
augusti 31, 2011 at 9:08 e m
Det är FavoritFastern på 91 bast! En mycket klok och fnissig Dame med glimten i ögat! Jag hittade hem när hon sa det. (förväntar mindre av andra, det blir en bonus om nåt går min väg sas. Äsch, du fattar.
augusti 31, 2011 at 9:51 e m
Jag fattar. Och i morgon är det bättre, tror jag. Och då ska jag tänka ännu mer på din faster 🙂
augusti 31, 2011 at 9:52 e m
Jag tycker du ställer väldigt höga krav på dig själv och jag har verkligen svårt att tro att allt du rör vid blir aska. Det är tråkigt att det ska göra ont i dig jag tycker nog att du kunde få slippa det.
augusti 31, 2011 at 10:29 e m
Fast när fel spår kopplar på i övervåningen så ser jag bara det negativa. Och det finns förstås en del att välja på, det gör det väl alltid, och allt annat är som bortblåst.
september 1, 2011 at 7:40 f m
Som tidigare sagts: Du är en stor förebild i mitt, och många med migs, liv. Din klokhet, uthållighet och klarsynthet. Din förmåga att inte väja för det svåra. Ditt stöd när det blåser hårt. Din trofasthet mot vänner.
Du bygger upp. Döm inte dig själv så hårt. Det som går det går och det som inte går – nähä det gick visst inte. Maken och du var inte alltid överens i det friska livet så varför skulle ni vara det nu? Även om det hakar upp sig visade ju maken häromdagen att han klarar mer än ni tror. Försök låta det bli ”fel” ibland.
Håller om och tycker om!
september 1, 2011 at 10:13 f m
Tack kära rara! Jag vill mer än jag kan. Det kanske också räknas, trots allt.
Tycker väldigt mycket om dig!