torsdag, 25 augusti, 2011


Jag lyckades nästan klippa mig i vänster pekfinger. Det hade varit lite dumt. Jag köpte ju ett par nya mjukisbyxor till maken. God, icke luddande kvalitet. Men dom har en stark resår längst ner och det blir lite trassligt när han ska ta av sig sandalen och fotortosen när han vilar. Fotortosen är alltså en sorts skena han har i skon och som hjälper honom så att foten hålls rak, glasfiber (tror jag) och den går upp till knät och sitter med kardborreband runt vaden, och för att få av den måste han dra upp byxbenet. Så jag försökte klippa av resåren. Den är tydligen mycket ordentligt fastsydd i hela sömmen runt upplägget, så det blev inte så praktiskt som jag trodde. Och dessutom höll jag alltså mitt i kampen med eländet på att klippa v pekfinger. Inget blodflöde, men jag blev lite klämd. Suck.

Annonser

som låg över oss i morse lättade aldrig riktigt i dag. Lite duggregn på kvällen, men milt och skönt. Fast många knop blev det inte, men två infrysta middagar kålpudding i a f. Och jag var en sväng till apoteket också. Kölapp, oändlig kö. Jag testade läsglasögon och roade mig så gott jag kunde. Efter ett tag började jag kolla receptlappen och ser till min fasa att just den jag ska hämta ut har gått ut. Jämmer och elände, nästan panik, men när jag läser längre ner på listan finns det en alldeles nyutskriven ersättningsmedicin, så vi får hoppas att den fungerar lika bra. Med högkostnadsskydd och allt blev det 12 kr.
Och lite hade dimman lättat när jag åkte hem från mässan i lilla kyrkan i skogen. Man håller på att blästra om den och gamla fönster är inte helt täta, så dammet låg tjockt på våra andaktsböcker, men pastorn torkade av så ordentligt.
Fast jag åkt vägen så många gånger fick jag plötsligt ett alldeles nytt perspektiv – i en uppförsbacke hem var det nästan som att åka Ölandsbron, det kändes ett par sekunder som om vägen fortsatte upp i himlen. Märkligt.

i min lilla stad i helgen. Dvs tanken är att folk ska äta kräftor till 01 natten lördag/söndag och musik och en massa annat, som låter. Å andra sidan lär det inte låta mer än att vi klarar det. Tror jag. Och personligen jagar jag inte kräftcheckar som man får om man handlar i cityaffärerna. Fast jag gick och köpte en långärmad t-shirt till halva priset och den var inte ens svart.
Sen höll jag på och velade fram och tillbaka, prova snygga jeans, stl 32 lite stora, stl 30 lite lite små, stl 31 för långa ben. Fast då kan man ju sy upp dom. Eller också kan man låta bli och komma ihåg att jag faktiskt i morse provade alla byxorna i garderoben och upptäckte att jag nu kan ha också dom som inte gick på förra hösten, 5 – 6 kg har den effekten. På kvinnors vanliga sätt känner jag mig inte ett dugg smalare, men det betyder inte så väldigt mycket. Byxorna går på och dom gjorde inte det förut. Punkt. Så trött jag blir på mig.