är det man ser, om man inte tittar så noga. Så nu har jag bläddrat i Femina och tänkt mig in i hur jag skulle se ut i både det ena och det andra. Nej. Och vilken sorts förfärande dyr kräm jag borde smörja in min (över)mogna hud med. Nej där med.
Men jag tappade vatten i badkaret och tog fram den svindyra nagellacksborttagaren, den som jag köpte i Rom på jättefina gatan, då i en annan tid. Men removern räcker än. Och naglarna är kortade och första lagret Red Wine är penslat.
På snygga fötter går man långt. Tillräckligt långt.
Och innan natten smörjer jag in fötterna med Locobase repair och tar på mig vita sockar och vaknar med lena hälar. Jag kan sparka mjukt då. Eller låta bli.