känns fortfarande stark när man stiger utanför dörren. En underbar kväll. Och lite ovanlig – jag åkte, fast det var måndag, till lilla kyrkan i skogen, där vi firade Mariae Besökelse, dvs att Jungfru Maria besökte sin släkting Elisabet, som blev mor till Johannes Döparen. Jo då, vi vet att man traditionellt inte firar det precis idag, men lite lokala omständigheter gjorde att det blev så hos oss. Att minnas kvinnors stöd för varandra mitt i alla vardagliga sysslor. Att dela glädjen över Guds under med dom och med oss. Solens sneda strålar på vitt och guld, ljuslågorna, silvrets glans i kalken. En kort påminnelse om evigheten.
Och så syrenerna. Och lilla kaninen som dök iväg under häcken. Alla grönskans nyanser utefter vägen. Tacksamhet.