dvs allt som finns på den är rent. Nu räknar jag inte assietten sonen ätit rabarberpaj på eller den vi haft vår lilla kvällsapelsin på, men annars är det fixat. Och jag greps av dådkraft och kastade mig ut i regnet med kompostpåsen också. Påsarna, egentligen – en med matavfallet och en med dom bortrensade penséerna. Och för att ta sig till soptunnorna i regnet får man välja, antingen pressa sin smäckra kropp mot den blöta häcken eller passera under det ställe där hängrännan är trasig. Där får man ungefär en hink vatten rakt i huvudet. Så det blir häcken. Ungefär som när vi var med sonen på Liseberg och åkte Kållerado i hällregn. Den gången regnade den så förtvivlat att maken fick lov att köpa nya skor efteråt. Men han vann flera kilo Twist. Det gör man inte på vägen till komposttunnan.