en liten, ganska obetydlig, bit kvar av rabarberpajen. Det betyder att vi ätit mycket. Nå ja. Gott var det.
Och i går läste jag ett citat ur Talmud (judiska kommentarer till Gamla Testamentet) – ‘en man man kan förtjäna saligheten på en enda timme’. Nu tror jag i o f s att saligheten ges som gåva, men jag tänker mig snarare att en enda timme av ett långt liv, kan vara meningen  med just mitt liv. Något som ska göras just av mig. Och den timmen kan ha passerat utan att jag märkte den, eller också ligger den framför mig. Att inte bevaka tiden krampaktigt, men att med öppenhet ta emot de möjligheter till godhet som kan komma. Och också att ta emot den godhet som ges mig.
Och däremellan alla detaljer. I kyrkan i dag var det konfirmationsmässa, nästan full kyrka, barn och åldringar om varandra, mycket musik, glad stämning. Och björkar överallt förstås. Det är klart att man måste binda fast medelstora björkar vid ledstången vid dörren. In gick det bra, det finns en liten enkel ramp för maken att traska in på. Men ut hade någon lyft bort rampen, så maken var hänvisad till ledstången djupt inne i björken. Och det hade blåst en del, så björken hade hamnat ännu lite mer snett. Men ut kom vi. Det är klart att jag vet och förstår att det är svårt att tänka på funktionshinder. Men någon gång tjänar någon sin timme genom att tänka efter. Någon annan gång.