– allas vår tornado, har just gått hem. Snygga ljusa byxor, rosa blus med en mörkblå skjorta över. Snabba lätta steg på sin 90-årsdag. Fantastisk är ordet. Vi firar henne på lördag, men jag tyckte inte precis att hon kunde sitta och äta korv i hemmets lugna vrå i dag, så jag lyckades med viss ansträngning få till lite mat här. Jag cyklade och handlade på maxi, sen förbi kondis och köpa tårta. Den fanns en fin hallonmoussetårta, vit marsipan, så jag lastade på den också på cyklen och tog mig hem. Påsarna och tårtan till hissen. Påsarna och tårtan bort till vår dörr och så ställer jag tårtan på lilla bordet utanför dörren, så den ska stå säkert medan jag plockar in påsarna. Och sen sveper jag ner tårtkartongen i golvet med jackan. Hej och hå. Jag blev lite förvånad, men ändå inte. Ska det trassla så. Men den vita marsipanen var beundransvärt seg, så jag petade till tårtan och den såg lite rynkig ut på ens sidan – och vem är inte det, men annars OK.
Och svärmor fick ett glas vin till kycklingen och lite cointreau till tårtan. Sprudlande är väl rätta ordet om henne, får man säga. Jag kan bara hoppas att det blir bra på lördag, om jag nu lever så länge. Jag alltså. Svärmor har jag inga tvivel om.