Och fredag dessutom. Vi överlevde, fast planerna hann ändras ett par varv under tiden. Svärmor ÄR en tornado. Bröderna var inte med på hennes planering, dom klöv ved som bäst, så vi hamnade vid Äldstes stuga i a f. Och maken fick sitta i solen och äta jordgubbstårta, när jag fixat stol med karmar åt honom och diverse praktiskt. Svärmor höll tempot uppe som vanligt.
Så småningom dök Tvåan och familjen upp lite snabbt innan vi åkte, så vi fick träffa rottweilern och barnbarn. Maken var ganska trött när vi åkte hem, och jag hade åtminstone diskat koppar och fat åt svärmor. Sonen följde maken upp i lägenheten och såg till att han vilade. Sen åkte sonen och jag till sonens senaste motionsrunda, där han tappat cykelnyckeln (fickan hade gått sönder) och han hittade den igen! Bra.
Och jag är fortfarande tacksam, precis som när jag vaknade i morse, att det inte är jag som är Kate Middelton. Jag fick somna om i morse, och jag slipper vara vaken länge än. Men det var vackert. For richer and poorer, eller hur det hette – tja, tänkte jag, men in sickness and health gäller dom också. Fast dom skaffar förmodligen en annan nivå av vård. Jag hoppas dom slipper.