– när jag tittade i almanackan. En helg till och sen är det sommartid. Yngste sa skeptiskt – ‘men igen! Förlorar man en timme den här gången också?’. Och den ömma modern försökte förklara att han kanske inte märkte så mycket av timmen man ‘fick’ i höstas eftersom han då bodde mitt i en småbarnsfamilj, och det gick väl inte att säga till lilla minsta raringen att hörru, gumman, i morgon tar vi oss en liten extra sovmorgon. Skulle inte tro det. Och inte vet jag om han märker en timme hit eller dit en söndag här heller.
Så nog försöker jag hålla mig uppdaterad. Innan det händer också. Och jag lyckades med mina projekt, t o m att tvätta håret och hänga tvätt. Alla dessa nödvändiga vardagligheter, som dels nästan tar livet av en, dels uppehåller ens arma liv med någon sorts struktur.