Precis så här ser min hjärna ut. Inte mandelkakorna utan färsen med blomkålshuvud i. Precis så. Färsen har åkt lite på sned och täcker inte helt. Det är en lysande bild.
Att plötsligt känna – men det här går faktiskt inte alls. Jag vet att jag har sagt det förr, jag som ger den tappade sugen ett ansikte i det närmaste. Och där är jag nu igen. Jag förstår inte riktigt hur jag ska klara det här. Men det är inte riktigt två veckor kvar, noga räknat sju dagar. Men om det fortsätter att haka upp sig, vad gör jag då, för i dag var det inte bra. Inget fungerade, ingen svarade, inga brev hade kommit fram, något hade t o m kommit tillbaka. Panik är inte rätt beskrivning, uppgivenhet snarare. Det är inte så mycket bättre. Men någon var vänlig. Jag tappar ord, jag glömmer. Kommer det att vara så här, eller blir jag bättre sen? Och vad betyder sen?
Jag hoppas att det finns något bättre som kommer sen. Men jag vet inte och just nu, precis här, känns det tveksamt. Väldigt tveksamt. Men oavsett vad jag känner – i morgon är det vintersolstånd, och sen blir dagarna ljusare. Allas dagar. Men mina?
december 20, 2010
december 20, 2010 at 10:35 e m
Dina dagar blir ljusare, jag lovar. Ta bort det du inte måste göra. Det har jag faktiskt gjort och det går fastän man inte tror det. Nu kan ju inte min tillvaro jämföras med din på långa vägar men dessa MÅSTEN känner jag igen. Man blir klokare med åren, tro mig
december 20, 2010 at 10:37 e m
Måste kommentera färsen. FY VAD ÄCKLIGT DET SER UT!!
december 21, 2010 at 9:04 f m
Jag tror nog inte heller att jag kommer att laga den rätten 😉
december 20, 2010 at 10:45 e m
Det där du beskriver känner jag igen – inte färsen men komihåget (eller bristen på det). Stress, intalar jag mig….
december 20, 2010 at 11:19 e m
Kajsen – fast är jag möjligen inte lite äldre?? Fast kanske inte klokare för det. Och måsten är svåra att lägga åt sidan, men jag försöker väl.
Och visst är färsen otrolig! Hur kunde nån??
Kerstin – vi kör på stress. Alla gånger. Jo då.
december 20, 2010 at 11:21 e m
Dom korten hade jag också!……Tyvärr åkte dom ut för c:a 10 år sen….borde sparat. Tänk att bjuda svärdottern på färsen. eller varför inte en ny trevlig karl?
Jag tror inte att du ska tänka så mycket på framtiden…….men det är oundvikligt, fast jag tycker att vi öppnar en liten affär med väskor o sjalar i den lilla stan vid vattnet!
december 20, 2010 at 11:36 e m
Deppan – finns mycket att välja på där! lagade du maten irl?
Strålande framtid…
december 21, 2010 at 9:19 f m
Söta Lilja, vila, vila, vila. Och nästa år börjar nya arbetet ”ta hand om Lilja”. En stor utmaning när man är van att ta hand om andra.
december 21, 2010 at 12:32 e m
Annika – nu börjar det bli ett nödvändigt projekt. Oj.