En morgon där solen sken, men det blev lite hektiskt i hemmet s a s. Kaos i vanor och tankebanor för maken.
Och så brandlarmet.
Och så maken tillpiffad för firande av hundraåring. Det gick bra f ö. Han höll tal – ‘fast barnen svor så kolossalt’ som han sa.
Och så psykologen. Hon frågar mig – ‘och vad händer om du inte hinner det där då?’ – helt rätt, jag ska nog fundera över att jag faktiskt är en kugge i ett maskineri, det pågående livet, det jag inte hinner och kan får jag lämna till nån annan.
Att varje dag tänka efter – ‘vad är mitt?’ – och sen utvärdera. Jag kan inte göra allt. Tydlig fokusering på överlevnad nu. Inte låta någon annan ge mig av sina uppgifter. Lite sund självbevarelsedrift.