Det var inte alldeles lockande med lilla promenaden i kväll, mörkare än nånsin, men eftersom jag inte riktigt vet hur det blir i morgon eller på tisdag, så tog jag mig ut. Och det var så skönt, trots dimma och mörker.
När jag kom hem hade maken dambesök – Bästa grannen. Som letade efter fredagens SvD, hon får alla korsorden i den. Så sen satt vi ute en stund och drack och rökte lite. Jag har sagt det förr – sån tur att hon finns i min närhet. Och just nu följer hon en av sina nära vänner den sista vägsträckan. Det gör hon på ett strålande sätt, hon är den enda utanför familjen som hennes vän orkar träffa, men det är klart att det tar på B G också. Snart ska hon åka till Afrika också eftersom hon sen många år är engagerad i ett skolprojekt där. Så mycket godhet det finns. Och så fruktansvärt generad hon skulle bli om hon visste att jag tyckte så.