I morgon bitti ska maken tas blodprov på. Fastande. Det är inte min favorit. Jag äter gärna frukost. Jag äter gärna vad som helst, när som helst. Inte blodpudding då, men annars, och det är väl knappast nån som äter det till frukost i a f.
Men det betyder att vi ska ta oss upp och maken ska tvättas och raka sig, vi ska i väg och tillbaka, och sen får det äntligen bli frukost. Dessutom måste jag vara på jobbet-u-h redan vid tio i morgon, annars jobbar jag 15-18 måndagar, men inte just i morgon. En olycka kommer sällan ensam.