Lite optimistisk rubrik kan väl aldrig skada. Men nu har jag dammsugit (lite grann), pyntat med en vit cyklamen i utebalkongen, gått kvällspromenad, tvättat håret och alldeles snart åker limporna in i ugnen. Jättepräktigt.
Sen har jag funderat mycket på skillnaden/likheten synd och skuld. Ibland tycker en och annan att man i kyrkan tjatar om synden. Jag vet förstås inte hur det är på alla ställen, men för mig är snarast vitsen att jag har möjlighet att tänka igenom det som är och blir och blev fel i livet, och sen bli befriad från det. För att Herren vill det. Men skulden är lite knöligare. Skulden till andra. Den kan tynga ner rätt länge. Det man har gjort (kan vara lika illa att inte göra) mot min nästa (som ju är i princip alla) – och det som aldrig kan förändras. Det som ändrat andras liv till det sämre. Millimetern som går fel. Å andra sidan ser man inte den marginal som hamnar rätt. Såna finns också.