i backspegeln. När jag åkte hem från lilla kyrkan i skogen och tittade i backspegeln var det en helt underbar solnedgång, rosa horisontella moln mot en ljusblå himmel. Det blir mörkt fort nu.
Förra veckan kunde jag inte åka dit, då hade jag hostat sönder mig och de närvarande. Så just nu hoppas jag att maken i morgon känner sig ännu bättre än i dag. En ‘vanlig’ förkylning tar mer på honom nu än vad det gör på nån som är grundfrisk. Lätt hänt att detaljer trasslar till sig lite extra. Men på lördagen kommer han att kunna vila en del. Jag vet också att det betyder mycket både för honom och mig att möta vänner. Och på söndag em blir det Äldstas familj.