Nu är jag så där oväntat positiv igen. Små människor har också önskemål. Minsta dotterdottern har förälskat sig i en liten väska hennes syster har fått av mig – Hello Kitty – och nu, efter att ha köpt en inte-så-lyckad Pippiväska, fick jag tag på en lite H K, som var hur söt som helst. Pippi får ligga i skåpet hos mig och vänta på bättre tider.
Bara för klarhetens skull – jag uppfostrade egna barn med randiga P&P, Fjällrävenryggsäckar, lastbilar till flickorna, dockor till pojkarna, långkalsonger, helly hansen – ö h t inte mycket glitter och glamour. Men barnbarnen är det inte jag som fostrar, jag bara finns där, en mormor som kan spika och räkna om det behövs.
september 29, 2010
september 29, 2010 at 1:58 e m
Precis så. Barnen ska välja själva.
Alice gillar också Hello Kitty men inte klänningar. Med två äldre bröder är hon en tuff liten brud.
september 29, 2010 at 3:22 e m
ÅH, det låter sött och fint! Och självklart ska man som mormor göra sånt man inte gjorde med sina egna barn – det är ju det som det härliga!
september 29, 2010 at 5:06 e m
Annica – Alice är sig själv, det tycker jag det ser ut som. En gullig tuff brud.
Nica – att vara lite av livets fest för dom. Men jag kollar med föräldrarna innan, det gjorde inte våran farmor och gör fortfarande inte med barnbarnsbarnen. Döttrarna gnisslar tänder och säger ifrån.
september 29, 2010 at 8:05 e m
Nica har så rätt. Klart du ska göra så som mormor/farmor.
Jag skulle bli tokig på min pappa som morfar, men han skulle vara perfekt som det. 😀
september 29, 2010 at 8:41 e m
Karin – det behövs alla sorter runt barn, det tror jag!
september 29, 2010 at 10:11 e m
Har man fostrat ungarna klart får man väl tro att de är kapabla att fostra sina barn.
september 29, 2010 at 10:50 e m
Frunatmaken – man får lämna lite till dom. Och dom gör det så bra 🙂