lördag, 25 september, 2010


Där står jag med assistenten med vrålande motor, limpdegen snurrar runt. Degen klar, stäng av maskinen – exakt då kom ett sms – så lite senare var jag minsann ute och tog kvällspromenad med söta läsaren. Och nu är limporna gräddade, ett litet glas vitt och mycket prat blev det efter promenaden. En alldeles annorlunda kväll på ett bra sätt.
Någon i kvarteret passar på att dra upp musikvolymen – men so what! – snart stänger jag balkongdörren och då försvinner ändå det mesta.
Närmaste grannen kom förbi med hundarna när jag satt ute med telefonen förresten. Dom måste tro att jag sitter ute och röker och dricker och talar i telefon hela tiden. Känns lite så där. Jag bloggar också, men det kanske jag inte ska säga.

Maken gjorde ett tidigt försök att starta morgonen, men den lätte gick jag inte på. Nu står vi upp i a f. Och jag hade en så besynnerlig dröm som bara fortsatte över mina korta uppvaknanden. Jag letade i en källare. Där behöver man inte vara Freud himself för att fatta.
Men upp i dimman kom vi. Det åskade avlägset. Tre månader till Jul. Tre månader innan ljuset börjar komma tillbaka. Julgranen ligger på vinden och väntar.
Mot torghandeln – lök, äpplen och potatis. Öva sig lite i kökultur.