tisdag, 21 september, 2010


– det borde betyda ordning och reda, i sht som maken inte stökar så mycket. Dvs han plockar böcker ur bokhyllan bredvid sig och trycker aldrig tillbaka dom och det kan bli en hög innan jag plockar. Men under två dygn har jag inte orkat det ständigt uppehållande plockandet och det betyder saker som inte finns där de borde.
Och nu inväntar jag en ny spännande natt, sömn eller hosta, vem vet? Jag köpte yoghurt till morgonens frukost eftersom jag inte är säker på att jag orkar stå upp och vispa gröten. Sant tyvärr.

Efter ett par timmars sömn på eftermiddagen och rätt mycket hosta ska jag nu försöka kasta mig ut i det brusande kvällslivet och gå till coop. Hade känts säkrare om jag haft en rollator som jag hade kunnat luta mig mot då och då. Nu har jag ju lilla varukärran och kan väl luta mig mot nån vägg om det skulle knipa. Eller om jag skulle behöva knipa.
Dessutom kommer jag att smitta ner ett antal oskyldiga personer på vägen, men det är bara att hoppas att dom kan ta det.
Uppriktigt är jag väldigt stressad över hur det kommer att gå om det här drabbar maken med samma kraft. Hur han bara ska orka hosta fattar jag inte.

Lyssnade på Mark Levengood i morse. Han konstaterade lite trött att i en tillräckligt stor folksamling finns det alltid en del knäppskallar. Det tror jag också. Så vi borde inte vara så chockade över SD. Dessutom är det sorgliga att man vänjer sig. Jag blev lite illa till mods när Ohly helt utan hämningar talade om att ‘vi’ nu får ta till utomparlamentariska aktioner. Tro det.
Själv är jag präglad av bl a ‎”Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten.” 3 Mos 19:33f.
Sen minns jag dessutom ett reportage för länge sen från dåvarande DDR, som då av många som  i dag sitter i riksdagen sågs som ett föregångsland med raska steg på väg mot utopin. På den vägen hade man samarbete med de kommunistiska broderfolken, handelsmässigt, militärt och utbildningsmässigt. Trots den officiella internationalismen frodades främlingsfientlighet. Jag minns en tvåmeters valkyria i pastellfärgad träningsoverall som aggressivt klagade på vietnameserna, som bodde i närbelägna kvarter. Hon var mycket bekymrad över att dom skulle våldta henne. Sen intervjuade man ett par vietnameser, som var rädda för tyskarna. Dom var ca 1,50 och hur stor möjlighet dom hade i praktiken att störta sig över den blonda damen kan jag förstås inte bedöma, men det såg inte sannolikt ut. Men främlingsfientligheten blomstrade i ideallandet.
Livet är spännande.

Sov nästan hela natten utan större hostattacker. Det piper nästan inte alls när jag andas. Väldigt bra. Maken upp till badrummet vid halv åtta. Halv nio påpekar han att nu måste det vara väldigt sent och han är hungrig. Men jag orkade bara inte gå upp, och sa att tyvärr var jag inte alls hungrig (jättesensation faktiskt) och det var fortfarande rätt tidigt. Så han fick ligga hungrig kvar ett tag till. Men jag kom ut i badrummet, klädde på mig och gick ner och gjorde frukost. Problemet var bara att sen skulle jag uppför trappan igen och det var mycket jobbigare är jag hade trott. Så det  var en bra idé att kalla in ersättaren på jobbet till i dag. Vila, vila, vila. Och så lite eftervalsanalyser som möjligt, tack.
Ska just skicka efter Barbara Ehrenreichs ‘Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande’.