Maken lyssnar på mitt rosslande, och sa optimistiskt – ‘du kan väl gå till vårdcentralen i morgon?’. Ingen större idé, tror jag. Jag har hört om hur många som helst som gått till vården efter att ha hostat sönder revbenen, och dom får bara uppmuntrande tillrop. Och jag tror att jag har stabil benstomme, jag vet i o f s inte, men jag tror det.
När maken och jag var barn fick man penicillin trollmedlet som hjälpte mot allt. Min mamma brukade ringa till doktorn, som alltså inte ens såg mig, och sen skrev han ut penicillin. Antingen fick man tabletter som skulle sväljas hela (lyckades inte alltid – smakade pest) eller också trögflytande vit goja med syntetisk banansmak. Och sen kissade man ut alltihop i den oskyldiga naturen – och som maken sa – ‘Maria Wetterstrand var inte ens född’.