måndag, 20 september, 2010


Maken lyssnar på mitt rosslande, och sa optimistiskt – ‘du kan väl gå till vårdcentralen i morgon?’. Ingen större idé, tror jag. Jag har hört om hur många som helst som gått till vården efter att ha hostat sönder revbenen, och dom får bara uppmuntrande tillrop. Och jag tror att jag har stabil benstomme, jag vet i o f s inte, men jag tror det.
När maken och jag var barn fick man penicillin trollmedlet som hjälpte mot allt. Min mamma brukade ringa till doktorn, som alltså inte ens såg mig, och sen skrev han ut penicillin. Antingen fick man tabletter som skulle sväljas hela (lyckades inte alltid – smakade pest) eller också trögflytande vit goja med syntetisk banansmak. Och sen kissade man ut alltihop i den oskyldiga naturen – och som maken sa – ‘Maria Wetterstrand var inte ens född’.

Nej – jag orkade inte göra potatismos och steka korv. Jag värmde ärtsoppa. På en måndag. Men annars hade det inte blivit nånting. Och inget jobb blev det. Jag orkade inte gå två kvarter till jobbet och sen försöka göra nånting mellan allt nysande och hostande. Och nu nös maken två gånger. Det är illa nog att jag är dålig, men det blir ännu värre om han drabbas. Dels har han sin kroppsliga bräcklighet (jag undrar om han ens skulle orka snyta sig så många gånger) och sen är han ju som så många män jag mött i livet. Need I say more?

Ett stort TYVÄRR över hela dagen här. Förstås SD:s 5,7 fn, och i min kommun lite mer ändå. Fast jag tänker på Voltaire (som ju levde i en tid, när det verkligen var blodigt allvar) – ‘jag avskyr era åsikter, men jag är beredd att dö för er rätt att ha dom’. Men kanske gränsen i st går vid sminket, vad vet jag. Jag menar bara att det är förfärligt att så många röstat på SD, men partier i ganska exakt samma storlek kanske inte ska skrika för högt. Val betyder att den som får flest röster vinner. Man är inte bättre än väljarnas dom.
Och mer tyvärr för mig personligen. Jag är så fruktansvärt förkyld nu. Det fortsätter att pipa när jag andas. I natt vaknade jag och hostade förtvivlat – ingen luft, och upptäckte att jag hann lagom till badrummet. Läge att träna knipövningar efter det här. Sen skulle jag andas så tyst som möjligt när jag gick tillbaka till sängen. Det fungerade inte alls – då fick jag ett megahostanfall, som maken sov sig igenom.
Nu ska jag gå till Apoteket och köpa näsdroppar, näsdukar, slemlösande, slemstoppande, slem-eländes-elände.
Och till coop och köpa prinskorv. Potatismos och prinskorv ska jag väl få till trots lite feber.